tisdag 17 augusti 2010

32 dagar kvar -dörrknackning och sorgliga nyheter

Tänk att ha en familj som vill dig så väl att det nästan, men bara nästan, går för långt. Den lyckan har jag! Idag har min söta, rara farmor somnat in. Jag är glad för hennes skull. Det gick lugnt till och jag vet att hon har det bra nu.

Det inträffade på förmiddagen men jag fick veta det först på kvällen när jag kom hem efter en full arbetsdag i partiets tjänst och efter dörrknackning i Stavsnäs för regeringsskifte om 32 dagar. Min underbara familj ville att jag skulle kunna möta Stavsnäsborna med ett leende på läpparna och inte med rödgråtna ögon. Och jag vet att farmor hade velat det också. Hon var dessutom en genuin socialdemokrat. En människa som har varit med och mödosamt byggt vårt land och förstod vad det betydde för min och din möjlighet till ett rikare liv.

Far- och morföräldrar är alltid stolta över sina barnbarn. Farmor var stolt över mitt val att kämpa för solidaritet och det tänker jag fortsätta göra men gladast var hon nog över barnbarnsbarn :-)

Ta hand om dig. Och farmor, glöm inte att hälsa farfar!

2 kommentarer:

Per Östberg sa...

Dörrknackning minns jag från mitt tidigare politiska liv som en av de värsta saker man kunde göra. Jag hatade det. Tur att inte du gör det, för jag tror det gör nytta. I synnerhet om du möter dom med ett leende på läpparna. Vilket inte är lätt när man förlorat sin farmor. Det var visserligen 20 år sedan, men jag minns så väl. Det är fortfarande tomt.

Andrine Winther sa...

Per, det är helt okej om man har testat och inte gillar det! Jag tycker fortfarande att det är riktigt kul. Framför allt att träffa människor som man inte träffar annars. Jag vet att du har ett genuint engagemang och att det tar sig andra uttryck än dörrknackning. Engagemanget är det viktigaste :-)