Nog om det.
På torsdag morgon efter AMT fick jag möjlighet till en spontanfika med min underbara vän Annika. Hon befann sig precis utanför mitt jobb och vi gick till ett mysigt alldeles nyöppnat fik. Vi bubblade om massor av saker (vi hade ju inte träffats på nästan en vecka...) och när vi var mitt i en mening kände jag att jag fick svårt att andas och att en konstig smak (nästan metallik) fanns i min mun. Det visade sig vara dill på min ostfralla! Det blev ilfart med ambulans till SÖS och när jag kom in fick jag ett anfall till och den här gången pallade inte hjärtat detta riktigt så det blev lite kalabalik.
Efter ett anfall är vila bästa medicinen så hela dagen har jag suttit i soffan. Jag hade lovat min man att inte starta jobbdatorn och det höll jag men det går ju inte leva en hel dag utan sociala media och nyhetssajter så döm om min förvåning när dagen började med en Juholttabbe och sedan SVT:s katastrofala hantering av partiledardebatten i Agenda på söndag där de på allvar tror att vi ska stå som en opposition tillsammans med SD. En klok person sa på FB idag att han gärna skulle avsluta sin prenumeration på SVT (om det bara gick) och det ligger nåt i det...
Så nu hade vi återigen varit rakryggade i vår kritik mot SD och då kommer det otroliga uttalandet från en partist att vi borde införa olika typer av medborgarskap. Då höll jag på att logga ut för gott. Som tur var har både Håkan Juholt, i ett pressmeddelande, och vår migrationspolitiska talesperson Fredrik Lundh Sammeli tydligt gått ut och dementerat detta galna påhitt. Så här säger Lundh Sammeli i sitt uttalande:
"Är man svensk medborgare så är man. Sverige ska inte ha några andra klassens medborgarskap."
Någonstans mitt i detta fick vi det upplyftande beskedet att tre starka kvinnor som kämpar för fred och demokrati får Nobels fredspris. Det är de väl värda och för en stund känns svenskt gnabb i politiken väldigt långt borta. Jag vill framföra ett varmt grattis till Ellen Johnson Sirleaf, Tawakul Karman och Leymah Gbowee för ert fantastiska engagemang!
Det känns fortfarande som att jag käkat taggtråd och att någon slagit nåt hårt i huvudet på mig men träningsvärken börjar försvinna så om jag vilar i helgen så är jag redo att förändra världen på måndag igen!
Och allt detta på bara lite mer än ett dygn.



