Det är få TV-program som gör att jag känner mig uppfylld. Den där härliga känslan av att längta efter ett nytt avsnitt. Känslan av att bli glad över att diskutera senaste avsnittet med folk i min omgivning och känslan av att jag fortfarande kan bli överraskad av TV.
Så kände jag när serien Vita huset gick i sju säsonger på SVT (känns ännu bättre när det är Public Service-TV som prickar rätt). Sedan blev det tomt. Jag trodde aldrig att tomrummet skulle fyllas men i viss mån gör det faktiskt det av serien House.
Jag saknar verkligen en riktigt bra serie om politik och House kan på intet sätt jämföras med Vita huset men den är ändå sevärd. Den fungerar lite som en Big Mac, jag blir mätt och nöjd en stund.
Imorgon klockan 21 är det dags...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar