Västsahara

Just hemkommen från min andra semester i Marocko. Lite färg har jag fått i ansiktet. När vi åkte hemifrån låg det snö i trädgården. Nu är det strålande sol, 14 grader och utemöblerna är på plats.

Att vara turist i Marocko är enkelt. Det är ett vackert land. Människorna är vänliga och barnkära. Maten är god. Havet glittrar och strandpromenaden i Agadir är som en hel boulevard där man kan strosa i timmar. I kontrast till detta finns den underbart fina terracotta-färgade jorden i bergen, snöklädda toppar och öken. Det är häftigt att det kalla och det karja samsas med det frodiga och färgglada.

Men det finns också en mörkare sida av Marocko. Landet ockuperar Västsahara. Och det är inget nytt, det har pågått i 30 år. Civilbefolkningen lider och Marocko utarmar Västsahara på dess naturresurser.

SSU har uppmärksammat detta i samband med handelsministerns besök i Marocko för ett par veckor sedan. De ställer tre fullt rimliga krav till regeringen och Ewa Björling:

1. Att Marocko ska respektera de mänskliga rättigheterna och stoppa övergreppen mot den västsahariska befolkningen.
2. Att Marocko ska upphöra sin plundring av naturresurser från de ockuperade områdena, både på land och till havs.
3. Att Marocko, i enlighet med ett FN-beslut taget för snart 20 år sedan, både ska acceptera att Västsahara håller en demokratisk folkomröstning om självständighet och respektera resultatet av densamma.