Gick baklänges för säkerhets skull

I förra veckan anordnade förskolor runt om i landet en baklängesmarsch. Initiativet kom från Volvia och NTF som utsett 2009 till barnsäkerhetens år. Baklängesmarshen var en symbol för att påminna föräldrar om att barn ska åka bakåtvända i bilen så länge som möjligt. De har större chans att överleva en olycka då.


Vällovligt. Min dotters förskola var en av de som gjorde ett litet jippo kring detta. Elsa tyckte att det var stort. Vi pratade om det flera dagar i förväg. Vi tränade på att gå baklänges och mätte upp hur långt 50 meter är så att hon skulle vara förberedd.

Trots detta till synes fina syfte kan jag inte låta bli att reflektera över om det är okej att företag använder förskolan som bas för att genom barnen nå föräldrarna. Var går i så fall gränsen? Vi har liknande svenska exempel på där alkoholindustrin sponsrat skolböcker. Skulle det vara okej att McDonalds sponsrar en lunch i veckan i skolan om krisen gör att en skola inte har råd med skolmat?

Frågor jag ställer mig är: Hur kan skolan behålla sin objektivitet? Var går gränsen för vem/vad som får finnas i skolan? Vem ska avgöra det, sätta gränserna?