Andrine. Redan där strular det till sig för de flesta. Jag har hört många varianter på uttal genom åren. Franskt uttal utan e på slutet är rätt vanligt och förståeligt (ett halvvanligt namn i Frankrike är Sandrine). Adrin utan första n:et och utan e på slutet är också ganska vanligt. Men den konstigaste varianten jag hört var nog Andrixne.
Skulle du mot förmodan få rätt på förnamnet så har jag för säkerhets skull ett krångligt efternamn. Winther är dock inte så svårt att uttala men däremot att stava. Innan jag gifte mig hette jag Lood i efternamn och det blev inte rätt speciellt ofta det heller.
Så. När både förnamn och efternamn är ovanliga finns det då något bra med detta?
En sak kan vara att A kommer först i alfabetet. Någon enstaka gång genom uppväxten har man i skolan fått göra nåt kul först därför att läraren börjat med den som har ett namn på A.
Folk kommer ihåg dig säger du. Ja, det är sant. Namnet kan ibland göra att någon kommer ihåg mig bättre (men det kan också vara tvärtom). Dessutom kan ju även det vara både på gott och ont ;-)
Ett tillfälle, som jag lagt märke till på sistone, när det är bra med ett annorlunda namn är den Facebook-tid vi lever i. Det är många vänner som hittar mig tack vare mitt namn.
Hur tänker du med ditt namn?
5 kommentarer:
Har ett rätt vanligt förnamn och om folk inte riktigt kommer ihåg vad jag heter så brukar det bli Patrik, Johan eller något annat vanligt. Anderstedt är däremot inte så vanligt. Och visst finns fördelar med att ha ovanligt namn. Kan fungera lite som ett varumärke och då inte bara på Facebook.
Själv så är jag hopplöst dålig på namn. Lustigt nog så har Facebook hjälpt mig där. Ta ditt namn. Om det inte stod skrivet där så hade jag aldrig kommit ihåg det. (Hade inte hjälpt om du hetat Anna Anderson)
Idag har jag som nybliven FB:are funnit en tjugo år gammal vän, helt fantastiskt. Hon har också ett ovanligt efternamn. Har fått flera långa återföreningsmail sen imorse, mycket att ta ikapp! Hon har sökt om och om igen. Efter mig alltså, på Fejjan. Annika Andersson kan vara skönt anonymt ibland. Men helt värdelöst om man vill bli funnen av gamla vänner!
Något helt annat; du var rasande snygg som konferensledare på bilderna ovan!
Det är inga problem vad gäller uttalet av vare sig för- eller efternamn.
Förnamnet stavar folk dock oftare med c än korrekt vilket jag kan irritera mig på. Någon försöker då och då avsluta med p men det är ganska sällsynt. Knasigast var den som ville gardera sig och försökte med Jackopb i något registreringssammanhang.
Annars blir jag ofta kallad David...
Det här med namn engagerar, kul!
Jag blir också ofta kallad mitt andranamn. Hos tandläkaren t.ex är det lättare att ropa ut Astrid eller Cecilia. Är vi rädda för att säga fel kanske?
@Annika: Tack!
Kan det vara så att folk inte är säker på vad som är för och efternamn och då tar det säkra alternativet?
Sen så har jag genom åren råkat ut för en hel del skumma stavningar av mitt förnamn. Vilket jag tycker är lite lustig för Fredrik är rätt vanligt. Varför lägga till några E, R och C.
Skicka en kommentar