Bild: www.fotoakuten.se
Efter fiaskot i Köpenhamn 2009 var det nu dags för världens ledare att äntligen visa handlingskraft. Skådeplatsen var Durban i Sydafrika och alla var där. Trots det kom man den här gången undan med blotta förskräckelsen. På övertid lyckades man rädda processen och därmed möjligheten till ett bindande avtal framöver. Eller som Naturskyddsföreningen sammanfattar det:
De flesta är överens om att EU, under ledning av miljökommissionär Connie Hedegaard, hade en bättre förhandlingsstrategi den här gången men att vi i det kritiska slutskedet av förhandlingarna borde att gått före och gett mer.
Den största besvikelsen på toppmötet var Kanada. Kanada har tidigare gått före i klimatarbetet men har nu lämnat Kyotoprotokollet och hoppade av uppgörelsen. Anledningen är att de sedan något år har nysatsat på sina stora fyndigheter av oljesand. Oljesand ger stora ingrepp i naturen och har mycket dålig klimatpåverkan. Det är dåligt stil av ett land som Kanada att agera så egoistiskt i detta allvarliga läge.
Matilda Ernkrans, miljöpolitisk talesperson (S), har reagerat kraftfullt på Kanadas agerande och kräver att regeringen bör kalla till sig den Kanadensiska ambassadören för att protestera mot deras handlande. Ernkrans själv har också fört samtal med ambassadören.
Medan Durbanmötet skedde tampades EU med sin skuldkris vilket kanske är en förklaring till både den skrala medierapporteringen men också den dåliga kraft/röst EU hade på mötet. Det låter kanske som en klyscha men den är inte desto mindre sann: Om inte klimatet räddas så finns ingen framtid att rädda euron för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar